Skrivspindeln

BELLA MIKROSOFTES ÄR FÖRSVUNNEN
11- åriga Bella Mikrosoftes är försvunnen från Grankulla lördagen den 22.3. Hon anmäldes saknad av hennes kompis Helena Zilliacus. De skulle gå och äta picknick när Bella aldrig dök upp och hon svarade inte heller på telefon! Det var så mystiskt så att hon genast gick till polisen.
 Nu är sökandet i full gång. De som har någon information lämnar svar till granbladet.

Till granbladet:  jag har information. Jag har kidnappat Bella. Ni måste betala 500 000 000 euro. Jag finns på frigatan 62, men det är hemligt. Bella finns också här men henne får ni inte ta.
 Svara till kidnapparen Johan Olsson.

Till Johan Olsson: tack för informationen. Nu kommer vi och griper dig.

Till Granbladet: aldrig i livet! Jag ger mig inte utan strid!

Granbladet: informationen ovan ledde till att Bella Mikrosoftes befriades och att kidnapparen åker i fängelse på obestämd tid. Han gav sig utan motstånd. Fallet löst.

Skriven av pseudonymen Calzzi

Idag vaknade jag det var väldigt fint väder. När jag gick ner till köket så laga mamma morgonmål.
–       God morgon Emma, sa mamma
Jag berättade till mamma att jag skulle vara med Lena idag och att vi skulle träffa varandra vid det stora trädet och gungan. Mamma sa att det var en bra ide när det var så fin dag idag.
Jag gick och gjorde mig färdig, jag sa hejdå till mamma och öppnade dörren. Jag gick en bit men sen såg jag trädet där var ingen men Lena var säkert bakom trädet och gömde sig. Men när jag tittade omkring trädet men igen Lena var där.
Jag gick istället till Lena och knacka på men när jag knackade och väntade en sund så kom aldrig Lena. Nu började jag undra, det är något som har hänt. Jag ringde till henne men hon svara inte. Men sen tänkte jag att de har farit till deras farmor, för Lena tycker om att vara där, hon har säkert glömt att jag och hon skulle vara tillsammans idag. Jag gick till Lenas farmor och knackade på, Lenas farmor öppnade dörren.
–       Hej, Lena, kom in!. Sa Lenas farmor

Jag gick in och Lena satt i soffan hon sa till mig att hon försökt att ringa att hon måste fa till hennes farmor men hennes telefon hade slut på batterier så hon inte kunde ringa. Jag sa till henne att det var okej, vi lekte och hade roligt.

Skriven av Saga

Vi hade bestämt träff på lördagen. Men min vän dök aldrig upp. Ingen öppnade när jag ringde på dörren. Vad har hänt? Jag gick hem för att hämta min telefon och ringa upp honom, men ingen svarade. Jag blev rädd. Tänk om det hade hänt honom något? Jag försökte ringa honom en gång till, men ingen svarade. Jag gick hem för att berätta för mina föräldrar men de var inte heller hemma, jag kom att tänka på att när jag gick till min kompis för att ringa på så hade det inte varit någon alls ute jag blev jätte skrämd tänk om det hade hänt något förfärligt på natten. Jag gick till polisstationen för att se om det var någon där, men det var det inte, precis som jag hade tänkt mig. Jag ringde på alla dörrar, men ingen kom och öppnade förutom vid en dörr där det om ut en man helt svartklädd med en yxa i handen, han frågade om jag hade beställt halshuggning, jag tackade artigt nej och gick vidare. När jag kom till vårt
 hus så
stannade jag, jag tänkte för mig själv kunde det vara någon där, som ville skoja med mig. Plötsligt ryckte någon mig i axeln, jag hann inte se vem det var förrän jag vaknade, jag var glad att det bara var en dröm.

Skriven av pseudonymen Gandhi

Vi hade stämt träff på lördagen. Men min kompis dök aldrig upp. Ingen öppnade när jag ringde på dörren. Vad har hänt åt Linda?
 Det var den 8 november, jag låg i min säng och tänkte på vad som kunde ha hänt åt min bästa vän Linda. Så plötsligt knackade det på fönstret. Jag blev jätte skrämd. Det knackade en gång till. Jag gick till fönstret och öppnade. Plötsligt hoppade Linda in genom fönstret och tog min hand. Hon sade att jag måste följa med henne. Jag såg säkert ut som ett levande frågetecken. Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Hon förde mig till tågstationen. Jag frågade vart vi skulle. Hon stannade upp för att förklara för mig.
 På lördagen så när jag var på väg till vår träff så föll jag in i en liten grop. Jag föll till en sagovärld där fanns massor olika sagofigurer. Jag kunde inte komma på en enda sagofigur som inte fanns där. Tyvärr, fanns där sådana som inte ha människor i sin värld. De där sagofigurerna vet att du är min bäste vän. De vill skada mig för att jag trängde mig in i deras värld. Men det var en snäll sagofigur som lärde mig självförsvar och sade att jag skulle åka till ett ställe med dig. Du ska få se vart!
Vi satte oss på tåget. Vi valde en nästan tom vagn men där fanns en mager gubbe med hatt över ögonen. Han såg väldigt konstig ut. Vi hann just sätta oss före tåget rullade igång. Jag frågade vart vi skulle Linda svarade att vi skulle till Harhade. Jag frågade genast vad det var för ett ställe. Linda sade att de är dvärgarnas land, vi ska gömma oss där en stund sedan forsätter vi vår färd.
 Plötsligt hoppade den lilla mannen över alla bänkar och försökte ta i mig men Linda reagerade fortare hon tog i mig öppnade fönstret och vi hoppade ut. Jag trodde att vi skulle krascha i väggen men vi bara föll och föll. Jag vågade inte öppna ögonen. Men sedan hörde jag Lindas röst, öppna ögonen, vi är hos dvärgarna!
 Det doftade pepparkakor och olika bakelser. Jag öppnade ögonen. Jag låg på marken jag satte mig upp. Det vimlade av små figurer. De såg väldigt kostiga ut och det såg ut som att de jobbade. Linda såg att jag undrade över de små figurerna och berättade att de var dvärgar. Plötsligt tog Linda i min arm och drog upp mig. Hon sade att vi måste ge av oss direkt för att hinna till min ninja träning i ninja landet. Hon gick in i ett hus där fortsatte hon att gå när hon var nära väggen försökte jag dra bort min hand från hennes men hon höll fast den. Jag stängde ögonen. Sedan gick hon rakt in i väggen.
I nästa sekund hörde jag Linda tala med någon. Jag öppnade ögonen det var en person med helt svarta kläder. Jag gissade att det var en ninja. Linda sade att ninjan kunde ta av sin mask som hon hade på huvudet. Ninjan drog av sig huvan och sade att hon hette Maj. Jag tyckte att det var ett fint namn. Maj berättade att det var hon som skulle lära mig lite själv försvar. Linda föreslog att vi skulle börja genast.
När jag hade byt om till en tränings dräkt så började Maj träna mig. Vi övade en massa olika sparkar och slag . Jag måste också öva mina reflexer. När dagen var slut efter hård träning så fick jag gå och sova.
När jag vaknade fick jag en halv timme för att göra mig i ordning. Jag skulle träna i dag också för att på kvällen skulle vi fortsätta vår färd vi skulle till de ondas värld för att bevisa att Linda och jag hade blivit godkänd av ninjorna . Och visa att jag inte var en inkräktare i sagovärlden. Jag tränade hårt den sista timmen. Sedan måste jag fortsätta med Linda till de ondas värld. Vi skulle igen gå igenom väggen för att komma till deras värld. Maj lovade att förbereda hennes bästa ninjor ifall de inte skulle godkänna mig. Maj sade att hon hoppades att jag lyckas så att de inte måste bryta träningsvanorna.
Det hade redan börjat skymma när vi begav oss av. Vi skulle gå genom Majs tränings vägg. Vi hade packat allting, vi var klara. Jag började känna mig nervös när vi gick mot väggen. Jag tog Lindas hand. Sedan gick vi rakt in i väggen.
Genast när vi kom till ondas värld så såg de oss, men Linda bara gick mot det stora slottet framför oss. Plösligt kom en grön liten vakt och frågade oss vart ska ni och vad gör ni här?? Linda sade med lugn röst att vi ville träffa deras kung. Vakterna såg undrande på oss men nickade och började gå mot slottet. De ville att vi skulle följa med dem.
Vi kom till slottsporten, den var jätte stor med sina rostiga järnstänger. Vakten tryckte in en tegelbit på sidan av porten och porten öppnade sig. Vakterna steg in genom porten och visade att vi skulle följa med in.  Vakterna visade in oss i en tom sal i endan av salen fanns en liten tron som troligen kungen skulle sitta på.  Plötsligt började några trumpeter och spela och kungen steg fram. Man såg att han blev förvånad när han såg Linda och mig. Han satte sig på tronen och sade åt Linda att berätta varför vi hade kommit hit. Linda berättade att vi hade varit hos ninjorna och öva självförsvar och att de godkänt oss. Kungen frågade något av de vakter som stod bredvid de bara nickade och sprang iväg. Sedan blev det tyst.
  
Sedan började det höras musik av högtalare och sedan så hörde man en vakt säga till alla onda att de kunde sluta jaga Linda och mig jag tänkte hoppa upp av glädje men Linda såg det och tog tag i min arm och sade att jag inte skulle hoppa för att de ondas kung tyckte inte om att någon hoppade.  Jag började tycka att detta var väldigt komplicerat och konstigt. Linda verkade inte tycka att det var ett dugg konstigt. Hon stod där och plötsligt frågade hon om de kommit överens att de inte behövde jaga oss mera. Kungen svarade att de inte tänkte jaga oss mera men att de spionerar på oss så att vi inte berättar åt någon om vårt lilla äventyr. Sedan frågade jag om vi fick åka hem nu.  Kungen svarade enkelt att två vakter skulle följa oss ut. Jag var glad att över att slippa hem igen.
Vakterna förde oss ända till människovärlds vägg, som de kallade den. Sedan varnade de oss en gång till om att vi inte fick berätta om vårt äventyr till någon i människovärlden. Sen gick vi rakt in i väggen. Vi for genom en lång gång med bilder på väggarna. Det var bilder av hela sagovärlden. Ninjorna, de onda och dvärgarna. Det var vackert det var som att leva allt på nytt som vi varit med om.
Plötsligt så befann jag mig i Lindas rum. Jag tog upp telefonen och tittade på kalendern. Det var den 9 november. Så det hade bara gått en dag i vår riktiga värld sedan Linda kom efter mig. Det var mörkt ute klockan visade 23.00. Det var alltså ännu natt. Linda föreslog att jag skulle gå hem och sova nu. Jag tyckte att det var en bra ide´. Så jag sa hejdå åt Linda och gick ut genom fönstret så att hennes mamma och pappa inte skulle vakna.
När jag vaknade nästa morgon och gick ner till frukosten. Mamma talade i telefonen och pappa satt och bläddrade i tidningen. Båda såg väldigt oroliga ut. När mamma såg mig kastade hon på luren och sprang till mig och kramade om mig. Sedan började hon skrika och frågade var jag de varit hon blev röd i ansiktet och pappa tittade strängt på mig. Jag försökte lugna mamma. Jag måste snabbt hitta på någon förklaring för jag kunde ju inte berätta sanningen åt dem. Jag sade att jag hade varit hos Linda övernatten för att vi måste gör ett skolarbete tillsammans. Mamma trodde mig på första försöket och pappa nickade också. Sedan tog mamma och ringde till polisen att de hade hittat mig och ordnade allting till rätta. Polisen blev inte ens arg för att de inte hållit reda på mig.
Jag gick till Linda på eftermiddagen och hon hade också haft problem med föräldrarna fast lite mera för att hon hade varit borta längre än jag. Vi skulle gå och titta på bio tillsammans. Vi skulle och se på en film som handlade om sagofigurer. Fast Linda och jag visste redan hur de flesta såg ut och vem de onda var. Men vi sade inget åt någon, det gjorde vi aldrig!!!

Skriven av Amanda