Skrivspindeln

En luftballongsfärd

Posted on: oktober 27, 2011

Äntligen är jag ensam! Det är så jobbigt att bära omkring på människorna. De skriker och hoppar så att jag måste kränga ordentligt åt sidorna, och utan mej skulle de störta ner på den hårda marken. Och de tror att bara för att jag är av plast, trä och sånt, har jag inga känslor eller tankar! Upprörande! Jag tror inte att jag tänker återvända. Någonsin! Jag flyger högre och högre, snart är jag högt ovanför molnen. Plötsligt så skrynklas jag ihop och kommer inte högre! Inte lägre heller! Hjälp! Jag känner hur jag börjar få panik. Aha!, tänker jag. Jag kan ju blåsa mig neråt. Jag börjar blåsa mig ner mot jorden. Oj, vad jag är högt uppe! Men ganska fin utsikt. Jag njuter av utsikten medan jag blåser mig ner mot jorden. Men plötsligt faller jag som en sten! Det börjar kännas hett om öronen (jag har ju inga öron, det är bara ett skämt: ). Jag grips inte av panik igen, utan fäller ut tyget och bromsar upp farten. Nu är jag en stor och fin luftballong igen. Puh! Jag seglar omkring jorden igen. Länge, länge.

Här kanske behövs en liten eftertext; ballongen hade rymt från en cirkus, där den seglade omkring nära taket medan akrobater uppträdde i dens korg. När den flög högt upp kom den in i rymden, men jag tror inte att den har förstått det ännu. Den seglar antagligen runt jorden ännu i dag.

Skriven av pseudonymen Calzzi

Etiketter: