Skrivspindeln

Ingen bryr sig…

Posted on: oktober 27, 2011

Ingen bryr sig om mig
Nu är allt hopp borta, ingen tror mig, ingen lyssnar på mig, men jag skal bevisa att jag är något. Jag bryr mig inte vad andra säger fast jag är en hund, en hund som heter Mini, Mini Nilson. Ingen i min familj bryr sig om mej inte ens mina syskon Mulle, Rulle, Daisy ,Lady eller Nille min mamma vill inte ens se mig. Jag skulle vilja liksom vilja………göra sig………. Stolta över mig. Jag tänker över vad jag skall göra och sedan somnade jag.

På morgonen så kom jag på vad jag skulle göra jag skulle resa och hitta en ny värld, men… hur skall jag göra det man måste ju flyga andra sidan molnen. Då såg jag en stor ballong med en korg, jag hoppa in i korgen och väntade. Jag råkade trycka på en knapp och repen lossnar jag flyger iväg
– hjälp vad skal jag göra? Tänkte jag, jag är bara en liten busig hund som ingen bryr sig om mig.

Jag åkte in i ett moln, jag hörde musik vacker musik som i mina drömmar. Jag klättrar upp och ser vad det är. Det är en vacker by med en fin väg, jag försökte landa och jag lyckades.

Jag hoppade ut ur den fåniga korgen och följde doften av färsk, härlig, underbart bröd jag bara dreglade av lusten från bröd. Doften ledde till ett fint hus, jag tror att det var bageri. Jag lyckades att komma in bakre vägen. Bagaren kom mot mig med ett färskt bröd och gav det åt mig. Först tittade jag misstänksamt på honom, men han verkar vara snäll så jag åt upp det härlig, goda och underbara brödet. Sedan backade jag ut ur bageriet och sprang vidare.
Nästa stopp var karusellen som sväva i luften. Jag hoppade i en korg i karasullen och karasullen började åka, det var jätte roligt det roligaste jag visste. Efter karusellen så såg jag min familj som kom till mig.
– Hej älskling förlåt att jag inte brydde mig om dej sa mamma
– Förlåt syster sa mina syskon
– det gör inget bara ni inte gör om det.
Och de glömde aldrig bort mig igen.

Skriven av Klara

Etiketter: