Skrivspindeln

Författararkiv

Ekorren satt på marken. Han hade ingenting att göra. Han hade samlat mycket varmt åt sig när det nu började bli vinter ordentligt och hade med samlat sitt matförråd. Nu hade han ingenting att göra. Sedan fick han en idé. Han hade sett tidigare under dagen sett en gammal burk och märkt att dammen inte ännu frusit till is. Han gick dit, tog burken och sökte reda på en käpp och ett litet löv. Av allt det där gjorde han till sig själv en liten segelbåt och började segla lite omkring i dammen.  Efter en stund fick han syn på en annan ekorre vid stranden. Ekorren i burken som hette Kaj ropade åt den andra ekorren på stranden som hette Kurre om han ville hänga med och det ville förstås Kurre gärna. Kaj seglade till Kurre men på vägen blev han påträffad av en gås och blev förstås väldigt rädd men reagerar ändå blixtsnabbt och skjöt denne med sin AK 47.a. Nu känner sig också Kurre säker och kommer på båten. De hade roligt och blev bästa vänner och seglade med båten tillsammans ända tills dammen frös till is.

Skriven av pseudonymen 99

Annonser
Etiketter:

Det var en gång…

Äh, man kommer ingen vart så här. Bäst att börja om.
Allting började mitt i mitt livs tråkigaste dagar…

”Hur skall jag klara mig!” ropade ekorren som hette Hugo. (egentligen var det ganska mycket vanligare än man tror).
”Inget har hänt på flera veckor” sa han i den mycket lilla burken han kallade för båt.
”Ofta händer det ens någonting.” tänkte han menande på t.ex. när en ballong föll nästan på honom, när han gick förbi en fin koja där han stannade i en vecka och när han föll nerför det stora vattenfallet.
”Nu räcker det!” skrek han med gäll röst och hoppade iland på närmste strand.
Man kanske skulle säga att han ridderligt steg på marken men egentligen snubblade han nästan genast på ett par skridskor. Om någon den natten skulle fotografera den slingrande stigen och av en slump skulle han göra en serie av den så skulle man alltid fråga men aldrig få svar på varför han hade satt den galna ekorren att muttra ” %# @¤* skridskor. ”
Nu hade Hugo redan slagit läger vid ekar, aspar och lönnar för tionde gången sedan han gick iland och blivit jagad av den lurviga hunden vilket var fysiskt ansträngande för den späda ekorren.
”Vaededär!” skrek Hugo så snabbt att han staplade med orden.
Efter den första chocken märkte Hugo att det bara var någon slags skrin som skimrade i eldens sken.
[Den här delen föredrar vi att icke visa för barn yngre än 10 år men den som är intresserad får veta ett par snuttar ur bandspelaren som inte har raderats av svett, blod och andra ämnen, det vi säga ” Det är bara en trollslända” ett blodisande ”argh” och ”Ena stolliga kalsonger”. Man får själv dra sina slutsatser.] Sen (efter det ”lilla” sceneriet) hade han öppnat skrinet och till sin överraskning hittade han ett par gamla, slitna och dammiga glasögon.
Och förrän han riktigt visste om det hade han satt dem på näsan och mitt i allt hade han en virvel av damm och skräp runt sig snurrande fortare, fortare, fortare…
Sedan svartnade alt.   

Efter en tid vaknade han i ett utrymme som liknade en gång med flera dörrar vid sidorna. Det ringde i Hugos ficka. Just när han skulle svara tänkte han” Sen när har ekorrar jackor?”.
Ändå svarade han kanske han skulle få svar på varför han plötsligt var en människa.
En röst sa genast till honom med kylig stämma ”Gå till rummet där det genom dörrspringan kommer ljus”.
Sedan bröts kontakten. Hugo tänkte ”Vad har jag att förlora” och gick in.
I rummet fanns det en skärm varifrån det pulserade ljus i alt mer tilltagande styrka.
När ljuset var så outgrundligt starkt att man inte kunde se på det tänkte Hugo en sista tanke ” Inte nu igen!”

En vecka senare när Hugo vaknade till vågornas skvalp tänkte han ” Var det en dröm eller…” förrän han glömt det hela och sade ”Månne det händer något snart, det är så tråkigt”.

Skriven av pseudonymen Korthajen

Etiketter:

Skrivspindeln börjar närma sig slutet. Det sista kortet har delats ut, men du kan skicka in berättelser ännu under påsken. Senast måndag 9.4 vill vi ha dem. På tisdag avslutas spelet och avslutningsfesten närmar sig. Mer information om det kommer senare via lärarna.

En dag det står en hund på vår gård.
Den ser ut att behöva lite vård.
Pälsen är smutsig och hänger i tovor
det ser ut som blad till vissnande rovor.
Hunden står där och hårt den skäller
nästan så i hela byn det skräller.
Tungan den hänger ur hundens mun
jag tror den behöver vatten från en brunn.
Öronen hänger och svansen den med
och huvudet den har lite på sned.
Stackars hunden lilla!
Den mår nog säkert väldigt illa.
Ingen ägare den heller har
som tar hand om den i alla sina dar´.
Hunden den står säkert där och fryser
ögonen på hunden nu lyser.
Plötsligt hunden, den springer bort
Varan på vår gård blev väldigt kort…

Skriven av Anna

Etiketter:

Jag brukar ner till vattenfallet gå.
Den rinner ner och bildar en å.
Gräset brukar vara grönt
och solen brukar lysa så skönt.
Blommorna brukar blomma så vackert omkring
och de små och lätta älvorna brukar dansa i ring.
Äppelblommor doftar på sina träd
medan det tjusiga vattenfallet faller ned.
Men nu har allting torkat ut!
Vattnet i ån har tagit slut.
Blommorna har vissnat bort
– värst vad sommaren har blivit kort.
Gräset har en ful brun färg
endast kvar är några berg.
Äppelblommorna doftar inte mer
de har slutit sig, så ingen ser.
Vad har hänt?
Har allting blivit bränt!

Skriven av Anna

Etiketter:

På vinden hos min gamla mor-mor
hittade jag ett par skridskor.
De var smutsiga och nötta,
slöa bett och illa skötta.
Bettena var fulla av rost
– torka dem efter skrinning man måst´.
Ingen andra sådana här har mer´.
Åtminstone inte vad man nu ser.

Skriven av Anna

Etiketter:

Där är en kista gjord av kokosnöt.
Den är liten, men väldigt söt.
Kistan är fylld av juveler och diamanter
och en ring, svart som en panter.
Guld och silver i kistan glimmar
i mörker och tysta timmar.
Runt kistan växer liljor och sippor
och solrosor stora som klippor.
Jag känner mig lycklig och nöjd
– att ha hittat en skatt är en fröjd.

Skriven av Anna

Etiketter: